Ju mer jag funderar kring det som hänt de senaste fem åren ju mer övertygad är jag att jag behöver gå igenom allt från början för att komma till rätta med mitt sätt att stänga av känslor och min ovana att ¨skicka iväg¨ obehagliga tankar. Jag lyssnade på en pod där en psykolog berättade att man inte kan välja att endast stänga av vissa känslor och kunna känna andra känslor. Dvs man kan inte sänga av det obehagliga och känna det fina. Allt är av eller på. Att stänga av känslor har varit nödvändigt för att överleva psykiskt men nu vill jag sluta överleva och istället börja leva.

Uppbrottet från min man var dramatiskt, han hade ett eget företag där ekonomin länge varit dålig. Jag som hade fast jobb hade på olika sätt rädddat firman ekonomiskt, genom att dra mitt kreditkort i kortläsaren i kassan och på så sätt få in pengar på företagets konto. Att ta checkkredit, belåna allt till takåsarna m.m Men till slut insåg jag att det kommer inte att gå längre. Jag bad i månader om att företaget endera behövde läggas ner eller helt strukturera om verksamheten. Där gick det inte alls att prata med maken. Det mest konstruktiva han kom med var hur ¨jävla misslyckad¨ han var och att jag inte alls fattade något om den branch han verkade i. Men jag vägrade betala mer. Under alla tuffa år hade maken alltid sagt att han ALDRIG skulle be sina föräldrar om hjälp, ALDRIG. Men...när jag ställde in betalningarna ringde han sin far som betalade löner, moms och utestående leverantörsfakturor för sin son. Jag stod med Svarte Petter. Där började nog en del rasa ordentligt. Men hur kunde jag göra så - det var ju mitt val att dra kort och ta lån, varför gick jag med på det?

Två dagar innan jul kom jag hem från jobbet, min dotter var tre år och sonen tretton. Jag och maken hade jobbat mycket,jag såg fram emot en ledig dag dagen innan julafton, då skulle jag bara vara hemma och fixa en riktigt fin jul till oss alla. Och tack och lov var affärerna kvällsöppna så jag skulle bara hem och äta och sedan sticka iväg och köpa klart julklapparna till barnen.

När jag kom in hemma föll alla mina planer i golvet med en smäll, maken stod och stekte köttbullar och var rejält berusad. Han hade druckit sprit (brukar nöja sig med öl och vin) och hela köket och nedervåningen var en enda röra. Dottern hade härjat fritt och när maken drack så fanns det inga gränser för hur hon fick busa och vara helt galen. En kul pappa... Men full och konstig!

Jag tappade humöret och all julkänsla rann av mig, jag kunde ju inte åka någnstans och eftersom mitt humör sjönk så visste jag att det skulle bli bråk. ¨Typiskt att du ska ställa till det, sur....¨m.m. m.m

Jag tog med mig barnen och gick upp på vindsvåningen där sonen hade sitt rum för att vi tre skulle få lugn och ro och vi hyrde en film via TV:n. Maken satt kvar nere, framför datorn och spelade musik högt som fasen, sjöng och skrek och naturligtvis drack han mer. Plötsligt känner jag att det stinker cigarettrök, ingen av oss röker i vanliga fall men ibland vid fest men absolut inte inomhus! Jag gick ner och han sitter där i linne och kalsonger, full, gapar, skriker och röker och fimpar på tallriken. Det är så jävla äckligt! Julefrid?!? Jag tappade kotrollen och bad honom dra åt helvete och lämna oss i fred över julen. Han ilsknade till och började jaga mig, jag rusade upp för trapporna då jag var säker på att han skulle sluta när vi kom upp till barnen. Men plötsligt står min fine son mitt i trappan och knuffar maken, finaste sonen fick gå mellan oss två. Sonen har en annan pappa som har har en fin relation till, jag hade satt honom i detta.

Där någonstans tog jag mitt beslut, detta måste få ett slut! Maken vaknade till på något sätt av sonens knuff och lämnade huset. Vi sov alla tre på sonens våning och vi var rädda! Lilla dottern förstod ju inte så mycket men jag och sonen var rädda för att han skulle komma hem.

Nu har jag börjat rulla filmen och jag ska se hela och jag ska känna.

Helgen har jag ägnat åt dotterns intressen i stort sett har det tagit all min tid. Körde tvättstuga och dammsugare på lördagkväll för att fixa logistiken inför veckan. En helt vit helg i alla fall och det gör ju att återhämtningen blir så mycket mer äkta. Jag har egentligen inget nöje av att drick vin på helgen men det blir ändå ofta så eftersom jag har långtråkigt och det är också en form av avkoppling som blivit en ovana. Nu ska trenden brytas :-) Har också klarat hela helgen helt utan (någon har kanske ingått i något jag ätit men valt bort alla kända) kolhydrater, det är stort! Jag behöver dock jaga fler roliga recept inom LCHF men än så länge funkar det med dem jag har.

En anledning till att jag också känner att jag vill blogga (skriva av mig) är att jag har sökt ett jobb på det företag jag arbetar på idag. Jag har lyckan att ha ett bra jobb och en bra arbetsgivare. Men för den nya tjänsten har jag gjort ett test hos en extern rekryteringsfirma. Ett personlighetstest. Jag fick återkoppling på det och där syntes tydligt att något hänt mig de senaste åren samt att jag har svårt med anknytning, ja det ska gudarna veta! Jag har varit så säker på att jag vill ha det så jag vill inte ¨knyta an¨ mer i mitt liv.  Nu har jag börjat tvivla - det är ju ganska sjukt egentligen.

Idag hittar jag inte tråden kring alla händelser de senaste åren som jag beöver skriva om men jag är säker på att de kommer igen.

Missade att lägga in min startvikt igår, kan ju vara bra att ha något att jämföra med så idag har jag gjort min invägning! Jag väger 77,1 kilo,jag är 1.66 lång och skulle vilja åter till en vikt runt 60-65, jag är inte på jakt efter att vara trådsmal och toktränad men jag vill kunna använda de kläder jag har och vill kunna böja mig utan att ¨tappa andan¨. Nog om vikt.

Vem är jag och hur mår jag? För fem år sedan brakade mitt liv ihop fullständigt. Då hade jag tusen anledningar till det som hände men det skulle ta någon månad innan den riktiga orsaken visade sig. Mitt äktenskap fick ett kaosartat avslut och min man försvann från en dag till nästa. Och kom inte tillbaka, inte på något sätt, inte för att genomföra en skiljsmässa, inte för att reda ut gemensam ekonomi (hus, bil, lån m.m.) och inte ens för sin dotters skull. Det hade föregåtts av en mycket destruktiv period (år?) där det aldrig gick att reda ut problem utan de bara växte. Jag älskade min man väldigt mycket och försökte på alla sätt jag kunde visa det. Men inget fungerade trots att min övertygelse var att han älskade mig och barnen väldigt mycket. Jag har heller aldrig haft en känsla av att han haft andra kvinnor. Det var något oerhört läskigt och skrämmande som skapade detta destruktiva liv.

Någon månad efter det dramatiska uppbrottet så hände en hel del tråkiga händelser runt min man och jag fick ett telefonsamtal från hans familj (som hade tagit avstånd från mig - ett avstånd som skulle hålla i sig i fyra år) där man undrade om jag hade något svar på vad som gjorde detta med min man? Från ¨min högre makt¨ kom det ur min mun -Jag tror att han är alkoholist. Vet inte varför jag sa det men idag ser jag ju min förnekelse och ur stark den var, jag visste antagligen hela tiden... Jag stannar här för nu, jag har en ¨resa¨ på fem år som mycket kretsat kring mitt medberoende, möjliggörande, min brytning, min väg mot tillfrisknande (som pågår), den vill jag dela med mig av!

Till alla som lever krig en missbrukare - det finns hopp för dig! Det finns också hopp för missbrukaren men det är inte ditt ansvar.

#medberoende #missbruk #alkoholist #anhörig #möjliggörare #vikt #nystart #förändring

Jag har haft planer på att lägga om mycket i mitt liv och framförallt i min livsstil. Jag rör mig för lite, äter för mycket och dricker för mycket vin med mera. Jag har nu i månader laddat för att hitta sätt att bryta detta mönster. Jag behöver bli piggare och leva sundare på det flesta områden. Jag har gått upp 10 kilo i vikt på ett år! Fem kilo sedan jag slutade att  snusa i november. Jag tycker ändå att det är bra att snusen är borta! Nu behöver jag hitta sätt att gå ner i vikt. Jag har en hel del värk i leder och känner mig ofta stel därför efter en massa funderingar har jag beslutat att försöka mig på LCHF ännu en gång. Har ätit så i perioder tidigare och alltid mått väldigt bra. Jag har dessutom enklare att undvika kolhydrater (godis och vitt mjöl m.m.) iställer för fett (ost och goda charkvaror m.m.)

Som ett led i att motivera mig själv tänkte jag prova att föra ¨dagbok¨ i form av en blogg.